XL-Tours Visby + Quiz: (26 stopp SEK 76:-) Preview

Upptäck historiska Visby i din egen takt med GuideU! XL-Tour VISBY och S-Tour Visby är två självguided tur, XL-Tour Visby tar dig genom stadens mest ikoniska platser, från imponerande kyrkoruiner till den mäktiga Visby Ringmur. S-Tour Visby, en kortare tur som tar dig till de mest ikoniska medeltidsbyggnader och kyrkoruiner. Utforska medeltidens handelscentrum utan stress—bara du och Visbys fascinerande historia, direkt i din telefon. Starta när du vill och låt historien komma till liv! Vi rekommenderar att använda appens karta, det veckade pappret centrerat i underkant för att hitta stoppen. Din position BLÅ PRICK PÅ KARTAN

Donners plats har fått sitt namn efter Handelshuset Donner som under ett århundrade från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet hade sitt kontor i Donnerska huset. Dessförinnan har platsen haft flera olika namn, i tur och ordning Vattenhämtartorget, Handelstorget och Wollters plats. Under glasgolvet på Donners Brunn kan man än idag se den vattenkälla som var anledningen till att platsen kallades Vattenhämtartorget på medeltiden. På vikingatiden låg Visbys begravningsplats här.

Donnerska huset är intressant eftersom den gamla sjömuren, alltså Visby ringmur på sträckningen mot havet, använts som yttervägg på sidan mot Donners plats. Det köptes år 1750 av familjen Donner som flyttat in från Lübeck. Från 1751 var det änkan Margareta Donner, född Margareta Lythberg i Visby 1726, som från 25 års ålder byggde upp företaget till det största handelshus som någonsin funnits på Gotland.

Verksamheten började som en butik i Donnerska huset, men expanderade sen till export och import, samt industri i ett antal branscher. Exporten inkluderade bland annat spannmål och tjära, och man importerade bland annat tobak. Margareta Donner expanderade sin handelsflotta varje år, och som mest var den på 70 handelsfartyg. Huset Donners tobakshandel var en lustig historia, de tillverkade tuggtobak själv i egen fabrik på Gotland, men gotlänningarna hade fått för sig att tuggtobak från fastlandet var finare, så Margareta skickade all tuggtobak till fastlandet för att sen frakta tillbaka den för att få en tullstämpel som sa att tuggtobaken kom från fastlandet och samtidigt gjorde den dyrare. På så sätt kunde hon sälja tuggtobaken till gutarna.

Vid Donners plats ligger också Burmeisterska Huset, ett mycket fascinerande trähus från mitten av 1600-talet. Det uppfördes av Hans Burmeister 1642 sen han flyttat till Visby från Lübeck för att etablera sig som köpman. Samma historia som med familjen Donner fast ett århundrade tidigare med andra ord. Det intressantaste med huset är de rikliga väggmålningarna från 1600-talet av den kände gotländske målaren Johan Målare.

Almedalen var Visby hamn på medeltiden, och alltså anledningen till att Visby ligger just här överhuvudtaget. Ända till mitten av 1800-talet var det en havslagun med förbindelse med havet, och fungerade som fiskevatten. Namnet kommer av att almar planterades här när lagunen fylldes igen på 1800-talet. Parkanläggningen som vi ser idag anlades efter andra världskriget. Den medeltida hamnen i nuvarande Almedalen ersattes av den nuvarande hamnen på 1400-talet eftersom landhöjningen och igenslamning gjort den gamla obrukbar för handeln.

Under storhetstiden var det den såkallade hansakoggen som dominerade hamnen, en ganska djupgående typ av lastfartyg på cirka hundra ton. Allra närmast sjömuren var hamnen för grund för hansakoggar, så långa bryggor sträckte sig ut i det som idag är Almedalen, så att koggarna kunde lägga till, lastas och lossas. Längs sjömuren gick Långa bryggan som förband de olika angöringsbryggorna med portarna i sjömuren, och gjorde det möjligt för varorna att komma in i Visby för lagring och handel.

Visbys verkliga storhetstid var under 1100- och 1200-talen då det var navet i hela Östersjöhandeln, och också var säte för den domstol som löste tvister i handeln. 1293 flyttades domstolen till Lübeck, och det kan ses som en symbol för att också tyngdpunkten i handeln försköts dit när vi kommer framemot 1300-talet.

Innanför Lilla strandporten ligger Packhusplan, det är Visbys äldsta torg och hette under medeltiden Rolandstorget. Rolandstorget var det medeltida Visbys centra för handel och för stadens politiska makt, och det sägs att det ska ha funnits en staty här föreställande Riddaren Roland, en beskyddare över handeln.

Den politiska makten var koncentrerad till Visbys ursprungliga rådhus som låg vid torgets norra ände och uppfördes på 1200-talet. Rådhuset kallades ofta Vinhuset eftersom vinhandeln var en viktig funktion i huset. Till vinhusets källare fraktades nämligen allt vin som importerades till staden för att kvalitetskontrolleras och mätas innan det fick säljas i staden. Hela åtta dubbeltrappor ledde upp från källaren till gatuplanet, och källarlokalen bars upp av 12 bastanta stenpelare varav en fortfarande sticker upp ur marken. Mot slutet av medeltiden flyttade stadens styrande till ett nytt rådhus vid stora torget och Vinhuset började förfalla, men ännu på 1700-talet stod det kvar och var under övervägande att bli ett nytt landshövdingsresidens. Vinhuset kallas också Kalvskinnshuset efter en gammal skröna om att Kung Birger Magnusson av Sverige kom till Visby och ville uppföra ett hus i staden. Eftersom stadens styrande var motvilliga bad han om en tomt stor som ett kalvskinn, och när stadens styrande gick med på det klippte han sitt kalvskinn i remsor och ramade in tomten vid Rolandstorget med det. Detta är dock en av de skrönor som har många motsvarigheter i andra städer nere på kontinenten.

Det var stadens råd i Vinhuset som fungerade som domstol när brott begåtts i staden. Det normala straffet var böter vars belopp stod i proportion till brottets grovhet. Om brottet begåtts i kyrkan, i hamnen, eller på skithuset dubblades bötesbeloppen. Om den dömde brottslingen saknade pengar konverterades straffet dock till olika kroppsstraff som verkställdes på Rolandstorget. Den gammaltestamentliga principen om Öga för öga, tand för tand gällde då. Den som sårat någon djupare än en nagels längd fick till exempel en kniv körd genom handflatan. Tjuvar som inte kunde betala för sig ställdes på kåken, en liten plattform på Rolandstorget där alla kunde se vilka som dömts för stöld. Den som dömdes för stöld för tredje gången förvisades från Visby och fick dessutom ett hål taget genom örat som tecken på att det var en återfallsförbrytare, vid ytterligare återfall var straffet att bli offentligt piskad på torget, få ett hål i andra örat, och återigen bli förvisad. Vid ytterligare återfall skar man av örat, och om värdet av det stulna var tillräckligt stort tillämpades till och med dödsstraff. Dödsstraff utdömdes annars för mord, mordbrand, förräderi och falska mått och vikter i handeln. Dödsstraffen verkställdes på Galgbacken norr om staden.

Vid packhusplan, i det sydöstra hörnet ligger också Liljeholmska huset, som är Visbys största bevarade medeltida byggnad. Det är ett mycket praktfullt exempel på de packhus som dominerade kvarteren närmast hamnen på medeltiden. Det är byggt vid mitten av 1200-talet och hela 48 meter högt. Mitt genom huset går en bastant stenvägg som delar upp huset i två separata halvor, och ännu på 1800-talet hade det fortfarande kvar två lastportar på varje våning, en för varje halva av huset. Packhusen användes för mellanlagring av köpmännens import och exportvaror, och i regel fanns det också kontor i husen. Någon uppvärmning hade de i regel inte, så de fungerade inte som bostäder, i vart fall inte året runt. Köpmännen bodde antingen i någon mindre byggnad bakom sitt packhus, eller i en bostad längre upp i staden.

Gamla apoteket är ett av de bästa bevarade exemplen på medeltida packhus i Visby, det är byggt mot slutet av 1200-talet, och har en mycket praktfull arkitektur för denna typ av byggnad. Höjden är 30 meter. Genom källaren och bottenvåningen går samma två praktfulla stenpelare som bär upp det valvtak som syns i bottenvåningen. Källaren och bottenvåningen skiljs åt av ett trägolv, och därunder i källaren hade man ett kallt lagringsutrymme, och i bottenvåningen hade man något vi kan kalla en butikslokal för handel. Namnet kommer av att byggnaden användes som apotek under 1800-talet.

Kruttornet är Visbys äldsta byggnad. Det byggdes redan 1151 enligt dendrokronologisk datering, långt innan resten av ringmuren som en så kallad kastal, ett försvarstorn, vid inloppet till den medeltida hamnen. Namnet kommer dock av att svenska armén förvarade krut här på 1700.talet. Ursprungligen stod tornet eventuellt på en liten klippa ute i havet förbunden med hamnen med en brygga. Men efter något århundrade, någon gång vid mitten av 1200-talet, det är oklart exakt när, blev tornet en del av den så kallade sjömuren, som alltså är den del av Visby ringmur som vetter mot havet och hamnen, den äldsta delen av muren. Tornet är med sitt nuvarande 1700-talstak en 25 meter hög kvadrat som är 10,5 meter i sida. Det har fem våningar och ingången sitter fem meter upp på väggen. Tornet saknar likt de allra flesta torn i ringmuren en eldstad, men det har en latrin.

Bristen på eldstad antyder att det inte har haft någon permanent vaktbemanning under vinterhalvåret. På medeltiden var tornet känt som Visby torn eller Långbrotornet. Under 1600-talet var det känt som Fängelsetornet eftersom det då tjänstgjorde som fängelse, då satt bland annat kvinnor dömda för häxeri inspärrade här.

Fiskargränd är Visbys mest fotograferade gata, mycket vacker och pittoresk med sina rosor, men fram till 1800-talet var det mest ful lerig slum med trångbodda fattiga människor som bodde i de fallfärdiga läckande ruckel som nu blivit renoverade vackra hus med rosor längs väggarna.

CC bilder

De Badande Wännernas Botaniska Trädgård anlades 1856 av föreningen De Badande Wännerna, en klubb grundad 1814 av just vänner som organiserade sig för att bada tillsammans. Med tiden bestämde de sig dock för att skriva in i stadgarna att de skulle ”verka något nyttigt för det allmänna. Förutom Botaniska Trädgården har de också grundat en skola för fattiga pojkar och en sparbank. Botaniska trädgården kunde bildas efter att De Badande Wännerna köpt upp området som privata tomter. Området från S:t Olofs kyrkoruin till norra muren hade då stått öde sen Lübeckarna brände staden 1525, innan dess var hela området bebyggt. När Botaniska trädgården drog igång innehöll den trädgårdsskola och en mullbärsodling, De Badande Wännerna byggde också en nöjespaviljong vid Botaniska trädgårdens norra kant. Mullbärsodlingen misslyckades dock, och nöjespaviljongen brann ner på juldagen 1951.I Botaniska trädgården ligger S:t Olofs kyrkoruin. Det finns inte lika mycket kvar som av de flesta av Visbys medeltida kyrkor, bara delar av tornet återstår, men S:t Olof var en gång en stor församlingskyrka. Den byggdes i början av 1200-talet för att S:t Clemens började bli för liten för församlingen. Kyrkans väggar under marken är ännu inte arkeologiskt undersökta, men vi vet ändå att det var en basilika med minst tre skepp. Av tornet återstår så mycket att man ka se att det är byggt precis som Domkyrkans torn med en empor, en särskild loge med gallerier ut mot mittskeppet där prominenta personer kunde sitta och ta del av mässan. S:t Olof ser inte mycket ut för världen idag, men den är faktiskt av viss historisk betydelse, här höll pastor Heyno är 1393 en predikan där de stora munkordnarna, både franciskaner och dominikaner, samt många präster, stämplades som förrädare och syndare, och även de församlingsbor som gick till gudstjänst hos dessa präster utpekades som syndare. Nyheten om detta nådde hela vägen till Påven. I samband med Lübecks angrepp på Visby år 1525 brändes kyrkan liksom de flesta av kyrkorna i staden, och anledningen till att så lite återstår av just S:t Olof är att den därefter användes som stenbrott.

Sankt Clemens är en av Visbys två äldsta kyrkor, och den var den norra av Visbys två församlingskyrkor då Sankta Maria tyska kyrka byggdes. Utgrävningar visar att den byggts på en vikingatida kultplats, att den första stenkyrkan byggdes på 1100-talet, och att den sedan byggts om och förstorats i flera omgångar. Idag ligger ruinen lite märkligt dold av andra byggnader i kvarteret, inte minst Hotell Sankt Clemens. Kyrkans skyddshelgon med samma namn var den andre Påven, alltså den som efterträdde aposteln Petrus som Påve. Han förvisades till Krim där han sedermera sänktes i Svarta havet fastkedjad till ett ankare. Han betraktas därför som sjöfararnas skyddshelgon, och det kan vara därför Visby-borna valde honom till skyddshelgon till stadens andra kyrka. Intressant med Sankt Clemens kyrka är annars legenden om den tyska skomakargesällen som på en krog i Italien hörde två gotländska munkar prata om en gås med 24 ungar av renaste guld som skulle finnas inmurade i Sankt Clemens kyrkoruin, de hoppades att ingen kättare skulle hitta dem. Enligt legenden reste skomakarlegenden till Visby, hittade guldgässen, etablerade sig som köpman i staden, och blev så småningom dess borgmästare. Vem vet, kanske det är sant.

Sankt Nicolai var klosterkyrka för Dominikanerna, också kallade svartbröderna på grund av sina svarta mantlar, en av de två stora tiggarmunkordnar som etablerade sig i Visby på medeltiden. Dominikanerna är uppkallade efter Sankt Dominicus, och orden startade genom Påvens godkännande år 1216. På 1230-talet, alltså ganska tidigt efter ordensgrundandet, etablerade sig Dominikanerna i Visby och fick ta över Sankt Nicolai kyrka. Kyrkans skyddshelgon är alltså den biskop i Mindre Asien under 300-talet som via en omväg om Holland blivit självaste Jultomten. Själva dominikanerklostret med bostäder, matsal, bibliotek med mera för munkarna byggdes som tre längor runt en innergård norr om kyrkan, men det finns tyvärr inget kvar att se ovan jord utom anslutningen till de försvunna byggnaderna som finns kvar på kyrkans västfasad. Kyrkan byggdes också om, den behövde bli större och praktfullare, och tornet revs för Dominikanernas klosterkyrkor saknar torn. Inledningsvis byggde man om Sankt Nicolai till en treskeppig kyrka, men i början av 1400-talet var ombyggnaderna helt klara och kyrkan hade sitt praktfulla gotiska kor som kan bevittnas i kyrkans östra ände. Annars är det västfasaden som är det intressanta med sina dekorationer av tegel och sitt rosettfönster, Sankt Nicolais västfasad är helt unik på Gotland. Dominikanerna var en sträng orden, och när de etablerade sig i Visby fanns de ännu inte i Sverige. Mer intressant med just Sankt Nicolai och Dominikanernas konvent i Visby var dock Petrus av Dacia som räknas som Sveriges första författare. Dacia var Dominikanernas benämning på Skandinavien, och Petrus av Dacia var prior, alltså ledare, för Dominikanernas konvent i Visby under andra halvan av 1200-talet. Epitetet Sveriges första författare fick han dock på grund av sin bevarade brevväxling med en Christina av Stommeln som Petrus hade träffat när han var på utbildning i Köln. Brevväxlingen är vackert poetiskt romantisk, och det är uppenbart att det fanns en stark romantisk kärlek mellan de tu, något som den högt uppsatte munken hanterade genom att blanda in det religiösa och betrakta Christina som ett helgon. Sankt Nicolai kyrkoruin används för många kulturella evenemang på sommarhalvåret.

Helge And är med sin åttkantiga kropp en unik kyrka i Skandinavien. Det finns exempel på andra håll, som Oktogonen i Aachen i Tyskland, och San Vitale i Ravenna i Italien, men det finns inget liknande i Skandinavien. De medeltida källorna pratar om en Sankt Jakobs kyrka, och den har av historiker länge ansett som förlorad, men det är troligt att Sankt Jakob i själva verket var Helge And, bland annat för att den på målningar där den är utmärkt ser ut att ligga på samma plats. På andra sidan Östersjön, i dagens Lettland, som då kallades Livland, höll man under högmedeltiden på för fullt att göra befolkningen kristen, men våld om så krävdes. Biskop Albert av Riga grundade Svärdsriddarorden för detta syfte, och i början av 1200-talet började ivriga korsfarare som rekryterats i Tyskland samlas i Visby under deras färd mot Livland. Biskop Albert anlade Kristusriddarnas Gård som ett värdshus i Visby särskilt avsett för dessa hans rekryterade riddare, och Sankt Jakobs kyrka anlades i anslutning till det för deras själavård. Kopplingen till korsfararriddare stärker ytterligare teorin att Sankt Jakob i själva verket är Helge And eftersom den åttkantiga formen ofta återfinns hos just korsfararriddares kyrkor i andra delar av världen, inte minst Tempelriddarnas kyrkor. Oktogonen har två våningar som båda vetter mot altaret i koret så att de finare riddarna kunde ta del av gudstjänsten på den övre våningen, medan lekbröder kunde delta i gudstjänsten på bottenvåningen. På 1400-talet flyttade nunnorna ute på Solberga kloster enligt källorna in till Sankt Jakobs för att ha sitt kloster inne i staden istället för utanför. Namnet Helge And kommer från 1600-talet då kyrkan blev sjukhuskyrka till Visby Helgeandshospital som låg i anslutning till kyrkan.

Visby Domkyrka, också kallad Sankta Maria och Tyska Kyrkan är den tredje äldsta av kyrkorna i Visby efter Sankt Per och Sankt Klemens. Den byggdes i slutet av 1100-talet för de tyska köpmän som besökte staden, men 1225 invigdes den som församlingskyrka av Biskop Bengt från Linköping. Den fick nu två kyrkoherdar, en för Visbys tredje församling, den för permanent bosatta tyskar i Visby, och en för tyskar på besök. Visbys tyska församling hade något mindre rättigheter än de två inhemska Sankt Per och Sankt Klemens. I samband med att Biskop Bengt invigde kyrkan som församlingskyrka började det långvariga arbetet med att förstora den, och med tiden förvandlades den från treskeppig basilika till en större och högre hallkyrka med de två smala åttkantiga tornen som man kan se vid kyrkans östra ända. Sankta Maria tyska kyrka hade också ett loft som de tyska köpmännen kunde använda som lagerlokal, och som nåddes via en bro från klinten. Till höger om kyrkporten uppfördes under första halvan av 1300-talet ett kapell, det är byggt samtidigt som Uppsala Domkyrka och i samma höggotiska stil, men de målade fönstren som ger kyrkan så mycket av sin nuvarande karaktär sattes in först på 1980-talet. I samband med reformationen blev Sankta Maria Visbys enda församlingskyrka, kanske för att den var i bäst skick efter Lübecks angrepp på staden 1525, kanske för att Lübeckarna skonat just den tyska kyrkan. Gotland och Visby hamnade under dansk överhöghet redan i samband med Valdemar Atterdags angrepp 1361, men förblev under Linköpings stift ända till freden i Stettin 1570 då Gotland formellt införlivades helt i Kungariket Danmark, då bildades Visby stift, och Sankta Maria blev domkyrka år 1572.

Ett säreget inslag i Visbys kyrkogeografi är de två församlingskyrkorna Drotten och Sankt Lars som ligger bredvid varandra. De är Visbys två minsta församlingskyrkor, och de pengar församlingarna betalade till Linköpings stift bekräftar att det rörde sig om två sent tillkomna små församlingar. Det finns en myt om två systrar som inte tålde varann, och som efter att ha ärvt sin stormrike far använde arvet till att bygga varsin kyrka så att de skull slippa se varandra under gudstjänsten. Varför man egentligen valde att starta två små nya församlingar istället för en större ifall de gamla församlingarna började bli för trånga är dock okänt. Drotten är ett ord som betyder ungefär härskaren, som en kung eller en ägare av en träl, i modern tid finns det mest kvar i sin feminina form drottningen. Som namn på kyrkor refererar det dock till Herren Gud själv. Drotten i Visby är liksom grannen Sankt Lars från 1200-talet. Sankt Lars är en försvenskning av Laurentius, helgonet som brändes levande på ett halster. Sankt Lars Kyrka i Visby är speciell eftersom den har så kallad grekisk korsform, planlösningen är alltså som ett kors med fyra lika långa armar. Detta var mycket ovanligt i den katolska världen, alltså Västeuropa, på medeltiden, men desto vanligare i det ortodoxa Östeuropa. Det kan ligga nära till hands att tro att inspirationen kommer av den myckna kontakten med Ryssland i handeln, men faktum är att konstruktionen påminner mer om Sankt Markus i Venedig än om ryska kyrkor, så det är möjligt att inspirationen snarare kommit med pilgrimer som varit där. Från början hade Sankt Lars kyrka ett centralt torn mitt i korset, men det rasade in vid en brand och ersattes sedan med ett mer traditionellt kyrktorn i väster, något som gjort Sankt Lars ganska lik sin granne Drotten trots den udda planlösningen.

Visbys största kyrkoruin är S:ta Carins eller S:ta Katarinas kyrka som ligger vid Stora Torget. Den uppfördes år 1233 av Franciskanerna, en av de stora tiggarmunkordnarna, som klosterkyrka till deras kloster i staden. Franciskanerna kallas ofta gråbröder efter färgen på deras munkkåpor, och deras orden grundades av Franciskus av Assisi. Kyrkan är helgad åt Katarina av Alexandria, ett helgon som i Sverige mest är känt från folkvisan om Liten Karin. Hon trotsade kejsaren Maxentius genom att omvända en massa personer i hans omgivning till kristendomen, och genom att dessutom vägra gifta sig med honom. Resultatet är välkänt, hon hamnade i spiketunnan och blev helgon, och alltså den som Visbys största kyrkoruin är uppkallad efter. Över den norra korportalen, alltså mot stora Torget, kan man se Karins blomma, en stenfris som under kyrkans ut-byggnad kring 1380 skapades på uppdrag av munken Johannes som hade rest till Alexandria och besökt Sankta Katarinas grav. Kyrkan och klostret började förfalla efter reformationen på 1520-talet.

Dalmanstornet är ett porttorn i muren som ligger där det ligger mellan Norderport och Österport för att domkyrkan ursprungligen hade ett magasin på loftet, och en bro som förband detta magasin med kanten på klinten direkt inåt land från dörröppningen i domkyrkans loft. För att kunna frakta in saker till detta magasin från landsbygden, till exempel livsmedel var det alltså praktiskt att ha en port i muren på närmaste ställe, alltså precis här. Sitt namn och sitt nuvarande utseende fick tornet dock först 1784, då det på vice landshövding Dalmans initiativ byggdes om till spannmålsmagasin, det var då det bland annat fick sitt nuvarande sadeltak, som varit ett riktmärke för sjöfarten ända sen 1700-talet.

Kaponniären Sparbössan är en av de två så kallade kaponjärer som byggdes i början av 1500-talet för att förstärka försvaret.

Anledningen var eldvapnens intåg i den militära teknologin, och från dessa låga utskjutande byggnader kunde man med eldvapen göra livet väldigt farligt för angripare som kom in mot muren för att angripa den. Kaponjären har en förbindelse med marktornet bakom så att den kan bemannas inifrån, det är också möjligt för kaponjärens besättning att fly in i marktornet om kaponjären skulle angripas och fienden skulle ta sig upp över de låga murarna. Väl uppe på toppen av kaponjären är angriparna dock väldigt sårbara för beskjutning från marktornet, vilket gör att kaponjärerna inte medför nån större risk för försvaret, trots att dess murar kanske ser lite väl enkla ut att klättra över.

Kring år 1300 höjdes landmuren med upp till fyra meter, och i samband med det byggdes också sadeltornen som hänger uppe på muren som sadlar på en häst. 22 stycken sadeltorn byggdes, men bara nio finns kvar. Muren är dåligt grundlagd på många ställen, kanske för att den ursprungliga landmuren byggdes under brådska, och därefter har den alltså höjts ganska kraftigt också. Sadeltornen är en stor börda att bära för en så bräcklig och så pass hög mur, så det är kanske inte så förvånande att mer än hälften av dem har försvunnit.

Landmurens marktorn av detta slag är 15 till antalet, och de står alltså direkt på marken. De är byggda efter att den gamla muren var färdig, och man kan än idag se hur muren rivits vid varje torns baksida för att ge tillträde till tornet inifrån staden. De har i regel fem våningar och varierar i höjd beroende på hur terrängen ser ut där de står. Högst är Långa Lisa en liten bit härifrån, hon har sex våningar. Våningsplanen bestod av trägolv byggda på kanter i murverket, tornen var öppna inåt staden, och överst hade de tak och träbalkonger för båg- eller armborstskyttar. Alla marktornen hade namn så att man enkelt skulle kunna skicka förstärkningar till rätt torn om man var under angrepp.

Österport var den viktigaste förbindelsen mellan staden och Landsbygden. Landet närmast Visby är ganska kargt, och landsvägen från Gotlands bördigare inland når fram till Visby vid Österport. I sin prakts dagar på medeltiden hade den fem våningar och en hög spira, staden ville uppenbarligen imponera på alla som kom österifrån på landsvägen. De tre understa våningarna hade vägg in mot staden också, och den nedersta av dem, den omedelbart över portvalvet hade både eldstad och latrin så att man kunde ha en vaktstyrka i beredskap året runt. Utanför porten låg på den tiden Östergravar, och över denna vallgrav fanns en stenbro. Dessutom fanns en yttervärnmur på vardera sida av porten som sträckte sig 25 meter utåt från ringmuren. Porttornet förstördes i samband med en brand i början av 1600-talet, och i samband med kriget mot Ryssland i början av 1700-talet fick Österport liksom många andra av ringmurens torn skyttegluggar förstorade så att man skulle kunna bestycka tornet med kanoner. Man kan se det stora hålet rakt över porten, det är en kanonöppning. Österport var en av de portar som fungerade som tullstation under lilla lanttullen från 1648 till 1810, bommen som stadsvakten använde när de begärde tull står fortfarande kvar bredvid Österport. Träportarna in till staden som stängdes om nätterna satt kvar till 1873, och finns idag att beskåda på Gotlands fornsal. Marken under porten ligger en meter högre idag än den gjorde på medeltiden, det gör att portöppningen ser liten ut jämfört med hur den var tänkt när den byggdes.

Kvarntornet är unikt bland stadsmurens alla torn. Det är halvrunt, något som är vanligt i Baltikum men som saknar motstycke på Gotland. Det är byggt i samband med att den ursprungliga landmuren byggdes, andra torn fanns antingen innan muren, som Kruttornet, eller så byggdes de efter att murens sträckning var färdigbyggd, vilket alltså är fallet med de flesta tornen. På utsidan kan man se stenar som spräckts av kanonkulor, ett vittnesbörd om att detta gamla torn haft sitt värde som försvarsanläggning ändå. Tornet var ursprungligen öppet in mot staden, precis som de flesta marktorn så småningom skulle bli, men sedermera fick det sina väggar på baksidan, och på 1700-talet sitt nuvarande tak. Namnet kvarntornet kommer av att det på 1700-talet hade handkvarnar som stadens befolkning kunde använda för att mala sin säd, dessa handkvarnar fanns på alla tornets tre våningar. På 1800-talet maldes dessutom tobak till snus av ett litet företag som etablerat sig i tornet.

Tjärkokeriet

Tjärkokeriet är en av de byggnader som fanns innan muren byggdes och som helt enkelt byggdes in som en del av muren. Från början var det förmodligen en lagerlokal, men som strukturell del av muren byggdes det om till försvarstorn. Med tiden byggdes det dock, precis som ett par andra av ringmurens torn, om till tjärkokeri för stadens rep tillverkning, därav namnet.

Efter att landmuren var byggd behövdes en motsvarighet till Kruttornet även i denna del av försvarsmuren, och det så kallade Kajsartornet byggdes för att fungera som ett centrum för försvaret av denna del av muren. Stort, högt, fyrkantigt, med 2,6 meter tjocka väggar och med det mesta av dem liggande utanför muren påminner det mer om Kruttornet än något annat torn i muren. Förmodligen har det fungerat som vapenarsenal för försvaret av den här delen av muren. På 1680-talet tog det över funktionen som stadens fängelse från just Kruttornet, en funktion det hade till 1782 då ett modernare fängelse byggdes precis bredvid. Det nya fängelset revs sen 1886, men lämningar av det kan fortfarande ses på ringmuren.

Huset med målningarna är ännu en av de byggnader som fanns här redan innan muren och som fick bli en del av muren när den byggdes. Liksom tjärkokeriet har den en källare, något som tornen i muren vanligtvis inte har, och liksom Tjärkokeriet byggdes det om till något högt och tornliknande i samband med att muren byggdes och sen höjdes. Namnet kommer av de fina växtornamentikmålningar från1500-talet som finns på husets övre våning. Mot slutet av 1800-talet fylldes huset med borstbindare, och idag är det en lagerlokal.

Söderport har det bästa murverket av alla de stora porttornen, och Söderport är förmodligen byggd senare än Norderport och Österport. Liksom Österport har den varit högre innan det vid något tillfälle, kanske vid branden 1611, rasade ihop, men marken under ligger fortfarande på rätt nivå, så portvalvet har fortfarande den höjd det ska ha. Liksom Norderport och Österport var tornet tullstation från 1548 till 1810, och precis som de tornen satt träportarna som stängdes om natten kvar till 1873. Liksom flera andra torn har stora hål slagits upp för att man skulle kunna bestycka tornet med kanoner i början av 1700-talet. Öppningarna för trafik vid sidan av själva porttornet slogs upp 1947.

cc bild, Valdermar Atterdag brandskattning av Visby

Valdemarsmuren är ett 40 meter långt muravsnitt som har rasat och sen byggts upp igen, påtagligt annorlunda med tinnar på toppen av muren. Enligt myten var det här Valdemar Atterdag rev ner muren för att den fjärde augusti 1361 tåga in i Visby 13 ryttare i bredd. Detta lär dock inte ha hänt eftersom det bara var ner till murens arkader som muren rasade, det hade varit knivigt för alla de där ryttarna att få sina hästar över en mur som trots allt var så hög som den som stod kvar efter raset. Förmodligen är det ett sadeltorn som dragit muren med sig, och sen har man tyckt att det var mödan värt att bygga upp den igen utan sadeltorn men med kreneleringar. Kreneleringen har dock 13 tinnar, vilket uppenbarligen hänger ihop med myten på det ena eller det andra sättet. Sant är dock att Valdemar Atterdag var här den ödesdigra sommaren 1361, och att ett stort slag stod alldeles utanför muren vid denna plats. Gotland och Visby hade så länge varit självstyrande republiker under den svenska kronans överhöghet, men Valdemar Atterdag hade återupprättat Danmark efter att riket varit i totalt förfall en tid, och nu kom han till Gotland för att ytterligare stärka sitt kungarikes ställning. De danska styrkorna hade landstigit längre söderut på den gotländska östkusten, och ett större slag hade redan utkämpats mellan danskarna och en gotländsk här vid Ajmunds bro. Atterdag verkar ha vunnit en förkrossande seger där, och den 27:e juli kom han fram till Visby. Staden stängde sina portar, och dess försvarsstyrka stod på muren. Utanför hade den gotländska hären samlats, och det stora slaget mellan Valdemar Atterdags danska styrkor och den gotländska milisen stod alldeles nedanför muren med Visbys stadmilis på första parkett som åskådare på muren. Cirka 2000 män stupade utanför muren den där sommardagen, de flesta gutar, och alla dessa kroppar begravdes sen i stor hast i vigd jord på Solberga klosterområde precis utanför slagfältet. Detta kan ha varit en anledning till att nunnorna flyttade in i staden och bildade ett nytt kloster kring Helge And, brunnsvattnet måste ha förgiftats på Solberga kloster av alla dessa döda kroppar. Vad som hände sen är alltså fyllt av myter, utöver skrönan om hur Valdemar rev muren finns också skrönan om brandskattningen där Valdemar ska ha satt tre stora kar på Stora Torget och krävt att de på tre dagar skulle fyllas med guld silver och ädelstenar om inte staden skulle brännas. Detta stämmer inte men sant är att han fick en stor tribut av staden för att den skulle lämnas ifred och få behålla alla sina privilegier som fri handelsstad. En annan myt är att tributen, som då enligt myten skulle ha kommit från brandskattningen, ska ha gått till botten utanför Karlsöarna med ett skepp på väg hem till Danmark. Det är lite mer oklart om det finns något korn av sanning i det, någon skatt har dock aldrig hittats vid Karlsöarna, och det är många som har letat. Sant är också att Valdemar Atterdags krig inledde en epok av mestadels dansk överhöghet över Gotland och Visby istället för svensk. Denna danska dominans skulle vara till freden i Brömsebro 1645.

Sankt Per, vars skyddshelgon är aposteln Petrus, den första Påven och den som enligt populär kristen föreställning är den som möter oss vid Pärleporten när vi vandrat vidare, är Visbys äldsta kyrka. Gutasagan berättar om Botair som byggde Gotlands första kyrka. Den var av trä och helgad åt Sankt Per och stod förmodligen på platsen för dagens Sankt Per. Den asatroende befolkningen tyckte dock inte om Botairs tilltag och en mobb ville bränna kyrkan. Botairs rike och betydelsefulle svärfar ingrep dock och gjorde klart att den som skadade Botair eller hans kyrka skulle råka riktigt illa ut. Träkyrkan fick alltså stå kvar och på 1100-talet ersattes den av en stenkyrka. Sankt Per har sedermera Byggts ut, men den blev uppenbarligen för trång för församlingen så Sankt Hans byggdes med en av Sankt Pers väggar som del av konstruktionen. I den gemensamma väggen togs sedermera upp en stor fönsteröppning utan glas som gjorde att de två kyrkorna kunde fungera som en enda, och tillsammans blev de den största kyrkan i Visby. Sankt Hans skyddshelgon är Johannes Döparen, och idag använder Sankt Hans Konditori det före detta kyrkorummet som uteservering på sommar-halvåret. Inte mycket av tvillingkyrkorna finns kvar eftersom de användes som stenbrott efter reformationen, men kring den gemensamma väggen kan man se att det varit en riktigt praktfull medeltida anläggning. Vid utgrävningar har många intressanta gravar hittats, inklusive en man från vikingatiden som fått en pil genom huvudet, men uppenbarligen överlevt det, efter pilskadan har mannen trepanerats vid tre olika tillfällen, och han verkar ha avlidit vid det tredje försöket.

Tack för att du har valt GuideU som din guide genom Visby! Vi hoppas att din upplevelse har varit både givande och underhållande och att du har uppskattat vår guidning samt vårt Quiz. Här hittar du ditt resultat.

Vi skulle bli glada om du vill betygsätta oss på sociala medier och dela din upplevelse med andra. Dessutom tar vi gärna emot din feedback – skicka oss ett meddelande på info@guideu.nu.

Dela gärna med dina vänner, så att fler kan upptäcka Visby med GuideU.

GuideU-teamet önskar dig en fortsatt fantastisk dag!